Att hålla på sig

Det här med oskuld eller inte är ju kanske inte en så het fråga i dagens svenska samhälle. De flesta utgår väl i alla fall från att brud och brudgum "testkört" både en och två gånger innan vigseln så att de så att säga inte köper grisen i säcken. Eftersom brudparet idag ofta har ett par barn så vore det ju konstigt att påstå att de sovit i varsitt rum med händerna på täcket under alla år som sambos..

Det finns ju en del gamla tanter och även yngre ovetande, som rynkar på näsan och kommenterar brudens vita klänning med syrliga ord och blickar, eftersom de anser sig veta att bruden minsann inte har oskulden kvar. Jag tycker att vi lägger kollektivt skynke över de där tanterna, för de har fel (inte om brudens oskuld kanske, men om färgen). Den vita bröllopsklänningen har nämligen inte ett dugg med oskuld att göra.

Det kommer från att vita klänningar var högsta mode under empiren, eftersom folk då var så intresserade av det gamla romarriket (med alla vita togas). I en tid då vanligt folk hade en finklänning som skulle fungera till alla högtider, både bröllop, dop och begravning, så valde folk att köpa en svart (alternativt hade man sin folkdräkt). Den som då kunde visa upp något så opraktiskt som en vit klänning var självklart mycket rik och fin. Den vita brudklänningen är alltså en statussymbol och en modefluga från 1800-talet. Däremot så sägs brudkronan vara en symbol för just oskuld (efter jungfru Maria som ofta avbildas med just en krona på huvudet).

Skogsrået funderade ganska länge på en svart brudklänning, något som mer och mer kommer tillbaka och är hemskt vackert. Men efter ett gott råd från PC ändrades det till den traditionella vita färgen. En svart klänning kan jag få många chanser att ta på mig, men en stor vit klänning är det ju sällan man får anledning till... Detta ska dock inte tolkas som att Skogsrået genomgått något underlivsoperation och återställt oskulden, och generellt så brukar ju inte Skogsrån vara de som håller sig till blyga blickar (även om mödomshinnan är en myt, men det ska vi tala om en annan gång..).

Nej, jag tar inte så allvarligt på frågan om oskuld på bröllopsnatten. Var det någon som trodde det och blev djupt besviken på mig så får ni ta en kaka till och ta er samman.

Någon som däremot har gjort sig förtjänt av en hel busslast med brudkronor är Stephanie, en oskuldsfull liten tös från USA. Hon kommer nämligen att få sin första kyss det ögonblick som prästen ger klartecken i kyrkan! Jo, ni läste rätt, Stephanie har aldrig kysst någon, hon och fästmannen JJ har enbart hållt varandras hand och kramats. Det finns säkert några som tycker detta är jättefint och vackert, men jag lovar att JAG inte hade velat ha min första någonting inför publik. Stephanie själv verkar inte heller särskilt ko-lugn, och har till och med försökt att övertala sin fästman att de kanske bör "räkna in" sin kyss så att det blir rätt...

Skogsrået tackar sin lyckliga stjärna för att hon inte är så oskuldsfull, utan tror sig klara av kyssen på kyrktrappen utan dirigent och inslag. Åtminstone en sak vi inte behöver oroa oss för...
För den som fortfarande tycker att sådana här dumheter är något bra och fint, eller bara vill ta sitt medeltidbröllop ett steg för långt finns ju alltid de här: