Bröllopsdanser från helvetet..

Måste ju dela med mig...

Bröllopsdagen V - natten blir lång

Efter att ha jazzat runt till Winnerbäck så lämnade vi dansgolvet. Jag och Prince Charming minglade runt bland gästerna och pratade. Då och då gjorde jag mitt bästa för att dra med PC bort till presentbordet igen för att öppna fler av paketen.

Musiken spelade, gästerna verkade ha trevligt och stämningen var toppen. Det blev inte så mycket dans, men det hade vi inte räknat med heller. När pappa hämtat sig efter foxtrotten och fått lite mer whiskey i sig så hämtade han mig och vi tog en bugg också. Jag snurrade runt helt galet på dansgolvet med mitt släp och allt, och folk tittade och undrade hur vi lyckades utan att sno in oss i min klänning :) I övrigt så var en av festens minsta, Lovisa, dansgolvets drottning. Speciellt när vi spelade hennes önskelåt "Destiny Calling" så dansade hon vilt, och alla vuxna var engagerade i att få henne att dansa mer. Så de flesta såg rätt roliga ut när de gjorde rörelser för att få lilltjejen att dansa...

Serveringstjejerna började att duka upp för kakbuffén och andra omgången kaffe. Jag smet ut i köket för tredje gången det kvällen för att prata med M och I i köket och höra hur allt gått. De slet och jobbade men verkade ha det hyfsat bra. De var mest oroliga över min klänning och att jag inte skulle smutsa ner den..

Efter 01:00 så gick jag för att tacka serveringspersonalen och upptäckte då att en av dem fattades. När jag frågade var den fjärde tjejen tagit vägen så blev de pionröda i ansiktet och mumlade att hon var ute någonstans... då gick det upp ett ljus för mig. Ett par grabbar bland våra gäster hade nämlingen cirklat som gamar runt baren under kvällen, och INTE på gund av ölen... och nu var en serveringstjej och en av killarna försvunna... Jag började storskratta när jag insåg att tjejerna vred sig som maskar för att deras polare var ute och hånglade med en av bröllopsgästerna och att "chefen" just ertappat dem ;)
Så jag bara skrattade och sa att "Kärlek på jobbet uppmuntrar vi på det här stället" och att de fick hälsa henne och tacka också. De drog en kollektiv suck av lättnad över min reaktion och tackade för kvällen.

Jag fick i mig ett glas vin till och lite champagne. Men jag tror faktiskt att jag var den nyktraste av alla, jag var helt enkelt för slutkörd för att orka festa. Jag gick mest på endorfiner, koffein och ren vilja nu. Efter 00:00 så gick jag över till kaffe och såg på när resten festade. Jag orkade inte...

Kökspersonalen försökte jag skicka hem tre gånger men de vägrade att sluta jobba. Klockan närmade dig 02:00 och jag insåg att ingen skulle orka med någon vickning nu, så jag letade reda på maken och vi beslöt att skippa den. Sen hittade jag pappa och meddelade att all korv, korvbröd och räksallad fick lämnas orörd, ingen skulle orka äta iaf.. Däremot hade köket problem med att få rum med resterna i kylen, så jag lyfte ut brickorna med de överblivna snittarna från tidigare på dagen och satte helt sonika ut dem på bordet där folk satt. Det passade utmärkt, folk plockade i sig av resterna och snart tömdes faten iaf. Jag fick dessutom en chans att smaka på snittarna nu...

Syrran hämtade mig och ihop med maken öppnade vi de sista paketen. Det var en stor resväska. I den låg en liten neccesär med tandborste och tvål, och ett brev som berättade att vi skulle få tillbringa natten på "Hotell Packhuset". Dessutom fanns det en liten rosa handväska med pengar till en middag ute på stan nästa kväll. Det var vår bröllopsresa :)

Efter brudvalsen hade de första gästerna tackat för sig, och mamma skickade med dem ett gäng med kakor hem. Folk försvann efter hand men många var uthålliga och stannade rätt länge. När vi fått reda på vart vi skulle övernatta berättade två av våra gäster att det var samma hotell som de bodde på, så vi fick smidigt skjuts med dem till vårt hotell.

Jag gick ut i köket med varsin champagneflaska till M och I, och vid 02:30 började vi avstyra festen. Vid kvart i 3 åkte de sista gästerna och jag jagade rätt på min make och vallade in honom i D och M:s bil. Sen begav vi oss mot hotellet. D förevisade sitt GPS-system där man kunde välja olika röster som läser vägbeskrivning åt dig. Så akopanjerade av ömsom Yoda och ömsom Darth Vader åkte vi genom natten till hotellet.

Det tog cirka 20 minuter, sen var vi framme. Vi tog vår väska och checkade in på hotellet, och sa godnatt till våra chaufförer. Hotellet var jättefint och låg precis vid havet. de hade till och med en kanon i foajeén :)

Maken låste upp rumsdörren och gick in. Sen vände han sig om och tittade på mig, som stod kvar utanför dörren.
- Varför står du där?
- Tja.. jag visste inte... om du hade tänkt och var för full för att komma ihåg... Hallå, det är vår bröllopsnatt och det är en tröskel här. Ska jag gå in eller ska du hjälpa mig?
Maken skrattade och klev ut igen. Sen blev jag uppkastad i luften och inburen över tröskeln. Lite snurrig i huvudet måste jag ha varit när jag lät en berusad man bära mig genom en liten dörr. Så säkerhetsmedvetet var det iaf inte.

På rummet fanns (förutom en underbar sjöutsikt) vår väska som mamma checkat in tidigare idag, samt en stor picnic-korg. I den fanns mineralvatten, Panodil, champage, choklad, servetter, jordgubbar i en fin korg och ett litet prydnadshjärta i sten.

...

Övriga upplysningar om bröllopsnatten:















Jag hade 25 hårnålar i mitt hår. Jag räknade dem. För det var väl det ni ville veta?

Dagens kändisbröllop

Rod Stewart har gift sig, vem vet för vilken gång i ordningen. Hade han behållt dem alla så hade de kunnat sjunga "All for one (and all for love)" under ceremonin. I stämmor. Det hade varit något det.

Roddan hade enligt tidningarna en vit kavaj och blå kritstrecksrandiga byxor. Jag antar att man tappar greppet efter några försök... Han hade säkert smoking de första gångerna innan han blev blasé och dök upp i pyjamasen.

Å andra sidan så bör han ju kunna återanvända hela bröllops-kittet sedan någon av de tidigare gångerna. Bruden är ny men ser ut som den gamla. Lika bra att köra med samma klänning, samma musik och samma mat. Gästerna är ju ändå de samma, åtminstone till hälften. De kanske inte ens märkt att det är en ny brud och att det inte är en förnyelse av löfterna till den gamla. Eller så är Rod så gammal att han glömt..

Borde låtar som "Have I told you lately that I love you?" säga oss något? Är Rod Stewart egentligen inte alls kär utan bara glömsk?! Det är nog åldern..

Your the inspiration..

På 80-talet fanns Diana och hennes brudklänning. Avundad då, skrattad åt idag. Den är gräslig.

Själv har jag alltid gillat Silvias brudklänning som också påminde mycket om min mammas. Jag hade kunnat tänka mig att ha den om jag inte vuxit ur den redan som 14 åring (jo jag har provat den en gång..) Så jag fick se mig om efter en annan klänning, men inspirationen fanns ändå kvar.

På senare år har jag haft den lyckliga turen att bo i Skåne när det var dags för danskt kronprinsbröllop. Dansk tv sände nämligen direkt HELA DAGEN! Japp, jag kollade på bröllopssändningarna i över 8 timmar :)

Av alla prinsessor är Mary av Danmark den absolut snyggaste, men den vackraste klänningen. Tack för inspirationen Mary. Du är cool!

Sångstund

Jag sitter med nål och tråd för nu är jag bjuden
på bröllop igen, och datumet är idag!
Det värsta av allt är faktiskt att jag är bruden!
För jag saknar nånting
det är inte min ring,
men jag har ingen klänning att ha...

Det är en halvtimma kvar
så nu är frågan jag har:

Kan man gifta sig i jeans
om man bara svarar JA
Kan väl klädseln inte va så viktig
Han ska ha frack
och Chapeau-Claque
hans familj är fin och så försiktig...
Kan man gifta sig i jeans
ja det kan väl passa bra
bara kärleken är rätt och riktig
Det ordnar sig, vi blir ett par
så vad spelar det för roll
att på bussen ligger skorna kvar?

Jag tycker det är rätt kul att få ordna fester
jag hyrde ett hårdrocksband i all hemlighet
Hans mamma har bjufit in flera hundra gäster
det är "Von" eller "Af"
och en fin fotograf
som ska plåta en hel socitet

Sista lappen på plats
det är äntligen dags!

Kan man gifta sig i jeans
om man bara svarar JA
Kan väl klädseln inte va så viktig
Han ska ha frack
och Chapeau-Claque
hans familj är fin och så försiktig...
Kan man gifta sig i jeans
ja det kan väl passa bra
bara kärleken är rätt och riktig
Det ordnar sig, vi blir ett par
så vad spelar det för roll
att på bussen ligger skorna kvar?

Glömde ju...

Jag skickade ju också ett telegram till festen... Till brudgummen.

Jag är inte den som vanligen är tyst, så inte heller denna kväll. Jag visste att PC inte skulle hålla något tal och då kändes det dumt att jag skulle hålla något till honom, men något ville jag ändå göra.

Så jag skrev ihop ett litet telegram och bad Tia läsa upp det som "anonymt":

TELEGRAM

Jag vill härmed gratulera
till att du inte behöver leta mera
För damen bredvid dig är ju perfekt på alla vis
glad, snäll och klok naturligtvis

Men tänk alla ljuva minnen vi har delat du och jag
inte tar de väl slut nu bara för att du gifter dig idag?

Med detta telegram vill jag för alla år tillsammans säga ett stort tack
(och att du är fasligt stilig i din frack!)

Älskling var inte orolig, för vad jag sagt till dig nu
trots allt jag avslöjar är det ingen risk att du får skit av din fru

Hon och jag är helt överens om att jag är din tjej...
Tack för att du finns, jag älskar dig

/Hälsningar från Bruden (din fru)

Brudgummen hann tänka ett antal tankar om vad det var för galenpanna som hittat på det här...
och blev väldigt lättad när telegrammet kom till sitt slut och det bara var hans galna fru som skämtat :)

(Det cirkulerar ett flertal varianter på det här skämt-telegrammet och vem som kom på idén från början har jag ingen aning om. Men merparten av telegrammet här ovanför är min egen text. Tack iaf till den som kom på idén från början!)

Bröllopsdagen IV - festen

När vi nådde festlokalen förväntade vi oss att det skulle stå ett gäng med gäster ute på trappen och vänta på oss. Så var dock inte fallet. Nä rvi klev ur bilen på parkeringen insåg vi nämligen att det var rätt kallt ute, och blåste kyligt. Folk hade helt enkelt stationerat sig inomhus. Så vi stod och huttrade en stund på parkeringen medan folk upptäckte att vi kom och slutligen masade sig ut för att ta emot oss ;)

Gästerna ställde upp sig på trappan och serveringspersonalen gick runt med champagne och cider. Barnen fick små såpbubble-flaskor som såg ut som champagneflaskor att roa sig med. Jag högg ett glas, men jag har ingen aning om vad det innehöll. Gott var det iaf. När alla ställt upp sig klev mamma fram och hälsade gästerna välkomna och utbringade en skål för brudparet. Sen presenterade hon kvällens toastmaster Tia, och lämnade över ordet till henne. Tia tog över och berättade för gästerna att vi nu skulle ha en timmes mingel innan vi satt oss till bords. Under den tiden fanns det lite plockmat och dryck inne, och gästerna kunde roa sig med att gå tipsprommenad eller skriva i gästboken. Hon berättade också att brudparet skulle öppna presenter under den här timmen, och fortsätta lite senare under kvällen om det behövdes.

Med tanke på hur kallt det blivit var det ingen som ville ta ett enda kort så vi steg in så fort som möjligt och började att jobba vår väg mot salen. Nu vågade folk ÄNTLIGEN komma fram och säga grattis. Jag kramade om Tia och Solisten, och tackade dem för allt jobb. Prince Charming klev iväg för att ta hand om betalningen till chauffören. Det tog ett bra tag att arbeta sig innåt. Både jag och PC gjorde vårt bästa för att mingla runt och hälsa på alla. När folk åkt och åbäkat sig för att komma så ville man ju verkligen lyckas byta ett ord med alla, så att de skulle känna att vi var glada för att de var där, och jag tror faktiskt att vi lyckades. Det blev alltså massor av hej! och kramar och grattis! till höger och vänster. Jag fick många positiva kommentarer om min klänning och min krona var kvällens höjdpunkt bland den yngre församlingen. Ett flertal småtjejers ögon lyste när de fick se kronan, och eftersom den satt nästan lika hårt fast som mitt huvud vågade jag utan problem låta nyfikna tvååringar peta på den. De var lyriska :)

Några av gästerna avvek efter kyrkan av olika orsaker, så mamma och Tia fick snabbt som sjutton fixa till bordsplaceringen. Tia och min syster hade också fullt upp med att rätta alla tipsprommenadlappar som kom in efter hand. Tipsprommenaden hade 15 frågor (5 om mig, 5 om PC och 5 om oss ihop) och var uppsatt längs den grusväg som gick förbi festokalen. Jag hade i all förvirring totalt glömt av denna del av festen, så när en gäst kom fram och frågade mig hur lång jag var skrattade jag bara lite och sa
- "Jag är rätt kort, fast idag är jag ju lite längre!" och visade mina högklackade skor. Han såg förvirrad ut. Två dagar efter insåg jag att han frågat eftersom skiljefrågan på tipsprommenaden var summan av min längd + PCs längd +vår katts svans längd i centimeter.... Jag gissar att jag inte var till så mycket hjälp ;)

Folk tog för sig att plockmaten:
Heta räkrullar (tunnbrödssnurror med en röra på räkor, rödlök, majonäs, chilisås och paprikapulver)
Skinka och honungsmelon
Minikrustader (med mjukost och vindruva)

Musiken spelade inne i salen och stämningen var god. Jag lyckades få i mig några småbitar av plockmaten och jobba mig fram till svärmor med familj för att äntligen få säga hej. Jag upptäckte snart att klockan var mycket och letade reda på min man för att kunna börja med paketöppningen. Presentbordet som igår kändes oförskämt stort och vältilltaget (vi hade ställt dit 2 180cm långa bord bredvid varandra och jag var orolig för att det skulle se ut som om vi var giriga och förväntade oss orimligt mycket presenter) var nu fyllt av paket! Några stod till och med på golvet, så det var tur att vi ställt dit båda borden. Vi öppnade och öppnade och gjorde vårt bästa för att memorera vem som gett oss vad, och lägga tillbaka korten på rätt present. Där var massor av skålar i MINE-serien, kaffekvar och chokladkaffe, andra glasskålar, en bok, en DVD-box med Sällskapsresan-filmerna, en frukostservis, andra glas-salladsskålar, matserviser, knivar, en stor ljuslykta att ställa på golvet, salladsbestick, salt & pepparkvarnar, två skulpturer av kärlekspar - en i glas och en i porslin, presentkort på IKEA, två tavlor som naturmotiv och en kristallkrona, en silverbricka och flera andra saker. Allt var jättefint och det var inte svårt att bli överväldigad!

Så var klockan 19:30 och det var dags att sätta sig till bords, utan att ha hunnit öppna alla paket. Vi fick vänta ett tag på att köket skulle bli färdiga med maten, så det dröjde en extra 20 minuter innan vi fick ta mat, men det gjorde inget eftersom folk vid det här laget var glada att få sitta och dessutom hade festprogrammen att titta i. Tia påkallade uppmärksamhet och berättade lite mer om hur kvällen skulle fortsätta och sedan var det dags för oss att hämta mat. Bufférummet var jättefint och maten såg hemskt god ut, även om de dukat den från fel håll och ställt potatisgratängen sist och salladen först. Jag övervägde några sekunder om jag skulle säga åt dem att flytta om, men bestämde mig sedan för att inte vara en tjatkärring och började ta mat istället.

Bröllops-buffé:
Helstekt fläskfilé i chilisås
Citruskyckling
Tacopaj
Potatisgratäng
Grönsallad
Ruccolasallad
Marinerade färska champinjoner
Marinerade soltorkade tomater
Fetaost
Hjärtbröd
Kex och ost

Efter att ha lassat upp en full tallrik (vilket var snabbt gjort) återvände vi till bordet och hällde upp ett glas vin från karafferna som stod på bordet. Alla åt med god aptit och det gick snabbt och enkelt för alla att få mat (ca 60pers på 2 buffébord var väldigt lagom). Snart var det dags för underhållningen att börja!

Först ut var vår kompis P som fått i uppdrag av Tia att läsa upp en berättelse om hur jag och PC träffades. Berättelsen hade vi själva fått skriva ihop åt henne en vecka tidigare så vi visste ju vad den skulle innehålla, men gästerna hade ju ingen aning. Inte P heller, när han anlände till festen, och fick uppdraget av Tia. Han var så nervös och hade övat hysteriskt i 20 minuter för att kunna läsa det högt. Så han satt igång och det gick jättebra. På sista raden snurrade han in sig i några formuleringar och utbrast högt och klart
- Skit också jag klarade det ju nästan!!! vilket givetvis gjorde det hela ännu roligare. Han fick ändå mycket uppskattning från en del gäster som trodde att han skrivit texten själv.

Sen var det dags för min mamma att hålla tal. Hon hade skrivit ett mycket vackert tal med en dikt och våren i början och gjort talkort av röda hjärtan. Hon berättade om mig när jag var liten, om PC och hur glad hon var över att vi hittat varann. Sen lämnade hon över till min pappa som reste sig och utbringade en skål för oss. Strax därefter höll PCs mamma ett fint tal och passade även på att önska sig några nya barnbarn... ;)
Därefter tog vi om av maten och sedan fortsatte talen. Tia berättade om min och PCs förlovning och frieriet (som vi skrivit om på vår hemsida) och lämnade sedan över till min syster för att nytt tal. Syrran höll ett väldigt roligt tal där hon berättade om vad hon tänkt när jag berättade om att jag träffat PC, vilket var en väldigt rolig historia som jag faktiskt glömt.

Några telegram kom det också in, som Tia läste upp. Förutom några riktiga hälsningar från släktingar och bekanta som inte var med hade det också smugit sig in några skämttelegram som fick mycket uppskattning. P och några av gästerna som aldrig varit på ett bröllop tidigare där det förekommit skämttelegram blev väldigt imponerade av att "Bredbandsbolaget" och "Innevånarna i Östra Småland" hade skickat hälsningar till oss ;)

Alla åt och åt och det var hysteriskt gott. PC satt och pratade med polaren som var med på svensexan och nämnde att det senare skulle komma fram en massa god whiskey, och killarna kommenterade så gott det skulle bli.
- Sen slog det mig: Det här är MIN fest. Det är JAG som handlar och betalat den där whiskeyn! Jag kan plocka fram den när JAG vill!" berättade PC för mig dagen efter bröllopet. Så när PC insåg att han den här dagen faktiskt kunde gå ut i köket och börja äta upp tårtan om han så ville, så tog han med sig polaren och hans bror ut till baren och beställde fram varsin rejäl whiskey, redan innan alla hunnit hämta mat för andra gången. När man för en gångs skull själv styr festen behöver man ju inte vänta :)

Därefter tog vi en 20 minuters paus innan tårtan, och jag passade på att springa runt lite vid borden och prata lite till med folk. Sen kom tårtan fram och jag och PC begav oss ut till bufférummet för att bryta tårtan. Personalen hade lite strul med att hitta cake-toppern så det hann tas en hel del kort på tårtan, men de flesta utan brudparet på. Till slut kommer det lilla brudparet på plats och det stora brudparet ;) tar plats vid bordet för att bryta tårtan. Tårtan som var 4 våningar hög, var inte så lätt att bryta när man är så kort som jag.. Faktum är att det lilla brudparet inte uppskattade vår insats utan la sig ner så fort vi kom i närheten med tårtspaden... Hmm, ska det säga oss något?? Nåja, brudparet restes upp igen och vi fick vår tårtbit. Jag konstaterade att vi nu borde kunna strunta i om tårtbiten stod upp eller ej, eftersom vi nu var gifta, och la den bryskt ner på assietten. Jag vet inte om det var dumdristigt, men vi har klarat 1 månad som gifta nu iaf...

Tårtan var god. En fyra våningars vit sugerpaste-tårta med mörklila marsipanrosor på, med chokladbottten och med mellanlägg av hallonmousse och hallonsylt. Efter de första tuggorna tårta blev jag livrädd. Jag hade ju aldrig smakat sugerpaste innan och jag tyckte att det här smakade precis som marsipan. Eftersom vi hade några nötallergiker bland gästerna hade vi blivit lovade att det endast var rosorna som innehöll nötter och att det övre lagret på tårtan skulle vara både ros och nötfri, så att allergikerna kunde ta från det lagret, villket de gjorde. Så där satt jag nu och undrade när den första gästen skulle trilla ihop framför mina ögon av allergichock. Jag som hade kollat och dubbelkollat, herregud även kollat fyra-fem gånger med konditoriet, skulle jag nu förgifta mina gäster?? Jag tittade på Es tårtfat. Hon hade redan ätit upp hälften av tårtan, likaså S som var den andre allergikern. Vad gör man nu?
Om det VAR nötter i så var det ju redan försent. Om det INTE var något fel så skulle jag skrämma ihjäl dem och förstöra deras kväll. Jag bestämde mig för att hålla tyst och se glad ut. Det fanns inte något jag kunde göra nu iaf. Min mage lugnade ner sig när jag efter en halvtimme insett att både E och S bådde utmärkt. Jag hade oroat mig i onödan. Det smakade helt enkelt så extremt lika... det var stor dramatik i mitt huvud den stunden kan jag lova!

Lite spex återstod. Vår vän T ställde sig upp och höll ett tal som var rätt snällt och inte så pinsamt som det hade kunnat vara ;) Tia berättade om vad vi gjort på möhippan och överlämnade den Cd som jag spelat in den dagen. Jag fick nämligen sjunga in "Änglahund" av Hasse Andersson, min favoritlåt som liten. Jag hade tyvärr fått några *host* glas vin i mig när jag ställdes framför mikrofonen så sångrösten och gehöret satt inte där det skulle. Så när nu låten spelades upp för alla i lokalen så var det skräckblandad förtjusning. Det lät bättre än jag vågat hoppas, men sämre än jag normalt sjunger och rent hemskt på sina håll. Resten av tjejerna var med och körade i refrängerna så där lät det riktigt trevligt och jag behövde inte skämmas ensam. När pinan var över kände jag att jag var tvungen att kommentera det här på något sätt, eftersom det troligen skulle bli väldigt krystat om folk skulle börja applådera eller inte veta hur de skulle kommentera det... Så när musiken tystnad bröt jag genast in och utropade "Stor applåd för kören!" och startade en applåd, och slapp således låtsas att det låtit bra ;)

Men musiken var inte slut där. Min syster och resten av möhippegänget klev upp på scenen och sjöng en omskriven låt på Lotta Engbergs gamla slagdänga "Kan man gifta sig i jeans" som var jätterolig. Sen bröts borden och det var dags för brudvals.

Så musiken började spela och vi svävade ut på golvet till Sandra Dahlbergs "Kärleken återvänder". Det gick riktigt bra och vi fick till två snurrar också. Syrran kommenterade efteråt att det såg ut som vi trälat många kvällar med den där valsen, och blev rätt överraskad när jag avslöjade att vi lagt 20 minuter på den kvällen innan.. Svärmor och diverse andra damer hade fällt några tårar och tyckt att vi var fina och lyckligast av alla var bruden som fick dansa med sin man, villket inte händer ofta! :) Efter dansen var brudgummen lyckligast, eftersom pinan nu var över och övriga danser under kvällen skulle skötas av min far. Jag letade mig fram till pappa och vi tog några varv till Lars Winnerbäcks "Min älskling har ett hjärta av snö", vilket också gick bra när vi fått upp farten.

To be contined...

I huvudet på en brud...

Jag missade att berätta en sak. Vad jag tänkte på under vigselakten.

Var det på om maten skulle räcka tror ni? Kanske om svårigheterna att leva tillsammans och vilka djupa ord som prästen gav oss på vägen? Om hur fint allt var och att vi nu skulle dela livet tillsammans? Om min rumpa såg stor i den här klänningen?

Nej inte ens det.

Jag upptäckte en bit in i vigselakten att Prince Charming darrade. Nu var det nog knappast så att han darrade av rädsla för att behöva tillbringa evigheten med mig, utan för att han var ovan att stå upp så länge och att det var ansträngande och ovant att stå stilla. Men jag blev orolig att han skulle svimma. Och så började jag förbanna mig själv för att jag inte i god tid förberett honom på hur man motverkar svimnings-attacker under en vigsel:
Genom att vift amed tårna, att andas djupt, att byta ben, spänna en kroppsdel i sänder och sedan slappna av i den, genom att ta med en vattenflska att drick ur precis innan så man inte får vätskebrist.

DET stod jag där och tänkte på. Jag vet inte om jag trodde att jag skulle kunna kommunicera det här till honom med hjälp av telepati eller så. Men jag tänkte på det i minst 5 minuter.