Bring your Pom-poms, preacher!

Bröllopsplaneringen lockar fram tvivelaktiga och jobbiga sidor hos mig. Som beslutsångest.

Det finns så mycket man ska bestämma, och jag håller på att gå upp i atomer. Det ska avgöras vilken klänning, ring och skor jag ska ha (ni vet ju vid det här laget hur mycket jag petitess-härjat över skorna, lägg till 100% till så vet ni hur mycket energi jag har lagt på att noja över klänningen..) och det känns som om jag inte kommer någonstans. Tvärtom så kommer jag bara på fler saker jag skulle behöva avgöra. Men nej, att överlåta hela beslutsfattandet åt min mor (som i gamla goda tider) är INTE ett alternativ. Då vet man aldrig hur det hade slutat.

Jag är en jobbig människa, på det sättet att jag har svårt att blunda för saker och ting. Även om jag vet att jag kommer att göra situationen värre för mig själv, så måste jag ändå re i saker, för jag VET att det ligger något där som inte är riktigt som det ska. Jag tror att min mor nog måste ha målat någon av mina favorit-bebis-leksaker med orden "Själv är bäst dräng" eller nåt, för det är så jag lever mitt liv. Jag är världs-sämst på att delegera. Jag har försökt ibland, men det brukar sluta med att folk gör fel, eller ännu värre: inte gör det alls. Så då gör jag det själv. Men det finns ju saker jag inte kan göra själv. En av dem är att viga oss. Många saker är jag, men prästvigd...nepp. Alltså måste jag överlåta denna vitala del av bröllopsdagen åt *dum-dum-döööm* NÅGON ANNAN!!!


Rätt länge lyckades jag övertala mig själv att jag INTE skulle gå igenom internet efter listan på alla homo-äktenskaps-motståndare bland Sveriges präster, och sålla bort idioter, och i andra omgången försöka få bort alla kvinnorprästmoståndare från listan. (Ja, Gud detta är ännu ett av mina fel, jag är inte ödmjuk. Det finns människor som är idioter, och som helt enkelt har fel, när jag har rätt.) Därefter skulle jag kunna gå på studiebesök i olika kyrkor för att lyssna på prästerna och försöka hitta någon som inte är homofob, sexist eller tråkig. Detta låter väldigt logiskt i min hjärna, och jag skulle egentligen vilja göra så. Men jag är rädd att jag dels skulle stå med en tom lista, och dels att jag skulle driva PC till vansinne om jag gjorde vårt bröllop till ett politiskt projekt. Så för en gångs skull så ska jag försöka att blunda och hoppas på det bästa... PC är redan orolig att jag ska hamna i en argumentation med prästen om kvinnans roll i äktenskapet, och läsa lusen (eller den vita kragen) av prästen under vigselsamtalet. Eftersom vi har störst möjlighet att undvika sådant om jag inte känner till prästens eventuella politiska åsikter, så är det bäst att de där prästlistorna får vara ifred...

Så jag lyckades hålla mig ifrån prästeriet i ungefär... fyra månader. Sen gick det inte längre. Politiken kan jag kanske lämna därhän för en dag, men det känns inte bra att inte veta om man får en 100-årig gubbe som håller en timmes predikan och sedan tvingar oss att hoppa över alla solosånger för att nästa brudpar ska in i kyrkan. Jag vill inte ha en tråkig, sur och jobbig präst. Jag har träffat tillräckligt många sådana (min konfirmationspräst tex.) så NEJ jag kan inte chansa längre.

Tänk om man kunde ha auditions för präster! De kunde få komma i sina scenkläder *host kaftaner och stolor* och göra ett kort framträdande. och så kunde vi sitta där och säga
- "Don't call us, we'll call you..."
Och sen kunde vi göra små poängkort, ungefär som de som finns i tidningen vid Melodifestivalen. Eller så kunde prästerna spela in demotapes, med sina bästa vigslar och predikningar, och så kunde man lyssna om människan hade humor eller om han bara pratade om maskar (ja, jag har hört en 30 minuter lång predikan om daggmaskar..). I bästa fall så kunde det startas topplistor på internet, där publiken (förlåt, församlingen) kunde gå in och rösta på vem som var bäst. Prästernas 10-i-topp, med bubblare! Det vore något det!

Jag vet att man inte kan ha try-outs med kyrkoherdar som med Cheerleaders, även om det vore en hysteriskt rolig tanke *visualiserar ett gäng präster som hjular och gör pyramider i sina kaftaner medan de hojtar*. Men när jag idag faktiskt insåg att jag satt och gav en annan tjej tips om trevliga och roliga präster i det området där vi ska gifta oss, så slog det mig att det faktiskt finns 1 eller kanske till och med 2 som jag skulle vilja ha. Så idag har jag mejlat till församlingsexpeditionen (igen!) för att fråga när de lägger schemat och om vi kan få "Önska oss en präst". Vi får se om exp.killen orkar besvara fler av mina frågor, men det måste ju finnas ett antal petiga brudar, utöver mig, att sucka över i fikarummet. Jag har trots allt varit extremt vänlig och försynt när jag ställt alla mina frågor.

Så nu är det bara att hoppas på att vår utvalde präst kan tänka sig att ställa upp. Snälla prästen, jag lovar att du inte behöver hjula!