En nära-maräng-upplevelse.

Så var det då dags för den stora dagen, den vi väntat på så länge.. Nej, nej, nej dumsnut. Inte bröllopsdagen! Den lär vänta på sig ett tag till, men brudklänningsdagen! Den dag då jag utrustad med 1st trevlig vän med god smak skulle bege mig till en (eller flera) bröllopsbutiker för att för första gången i mitt liv ikläda mig en brudklänning och förhoppningsvis inte dö av chock.

Jag avskyr att handla kläder och känner mig alltid grotesk i provhytten. Kläderna sitter aldrig bra, jag blir varm och svettig och belysningen hånskrattar åt mig. Så, vad kan man då förvänta sig av en dag då man antas plocka fram den viktigaste klänningen i ditt liv? Har ni sett hur det ser ut på film när de ska hitta en brudklänning?

I "4 bröllop och 1 begravning" så klarar Andie Mcdowell av det lite enkelt och lätt ihop med Hugh Grant. Hon hittar några fåniga kläder (får-vallare-utstyrseln tex) och sedan finns det givetvis en perfekt klänning som hon hittar utan problem. "Not an meringue in sight" som Hugh säger efteråt när han beskådar resultatet.

I "The weddingsinger" går Julia och provar klänning ihop med ett helt gäng, som dessutom provar kläder åt henne. De skrattar, äter glass och fånar sig. Till slut hittar de den perfekta klänningen och alla är lyckliga.

Inte en enda gång blir den blivande bruden trött, svettig, har en "dålig-hår-dag" eller råkar ut för en brudklänningsaffär med enbart vidriga klänningar. Allt är så lätt, så enkelt och totalt avslappnat.

Och i verkligheten? Där talas det om dåligt utbud, solkiga klänningar, obegripliga öppetider och tvång att beställa tid och i vissa fall betala för att så mycket som få prova en klänning. Expediterna säga vara sura, otrevliga, försöka sälja på dig kläder du inte alls passar i eller totalt såga dig vid fotknölarna när du står där i din drömklänning. Det är inte få brudar som fått höra att de är för feta och fula för att gifta sig, eller att den här bröllopsbutiken minsann inte har klänningar i din storlek (efter en snabb och uppebar översyn av den glada bruden). Vissa bröllopsbutiker vägrar dessutom att hjälpa dig om du inte kan ge ett snabbt och övertygande svar på NÄR du ska gifta dig (har du inte ett datum satt så är du inte tillräckligt seriös för att få prova kläderna tydligen) eller har med dig någon form av smakråd. Uppenbarligen krävs det någon form av karaktärsvittne för att du ska få peta på en enda puffärm eller rumprosett...

Hur vad det då? Vad hände? Fick jag prova? Kom jag ens in i butiken, eller blev jag grymt nedskjuten och låg som en blöt fläck utanför på gatan?

Fortsättning följer...