"Men älskling, det är ju nästan en laserpistol!"

Det finns många likheter mellan amerikanska bröllop och svenska. Många skillnader också lyckligtvis. En av de stora skillnaderna är att samboförhållanden är så mycket vanligare och mera accepterade i Sverige. Här kan ett par leva ihop mycket länge innan de ställer till med bröllop, om de alls gör det. Det är självklart för alla att brudparet troligen inte är oskulder, att de levt ihop och att de känner varandra väl.

Det svenska brudparets liv förväntas inte bli annorlunda efter vigseln. De bor redan ihop och lever redan som gifta, och på den tiden då de bott ihop har de redan hunnit samla på sig ett stort antal prylar, de har kanske till och med haft varsitt eget boende under lång tid innan de flyttade ihop. Så när amerikanskorna släpar med sig sina motvilliga blivande makar till affärer för att göra önskelistor och välja mönster på den självklart kommande finservisen så sitter de svenska paren kvar vid sina köksbord. De har redan allt sånt där, och önskelistor skriver de generellt inte. Även om butikerna göra sitt bästa för att övertyga dem om att det är ett måste...

Skogsrået och hennes Prince Charming har levt ihop i åtta år, och skåpen är fulla av prylar. Den brudkista som Skogsrået faktiskt hade (inte för att hennes familj är en konstig djupt religiös familj som ansåg att alla flickor behöver en hemgift, utanför att hennes morfar var snickare och gjorde kistan själv) är sedan länge tömd på alla prylar, och det finns redan grejer till en middag för 12 i vårt lilla kök. Därför var jag inte riktigt förberedd på vad som skulle komma...

Jag och syrran skulle av olika anledningar ge bort två kaffekoppar med fat till vår mor, och kopparna skulle ha ett visst utseende som vi föreställt oss noga. Därför letade vi med ljus och lykta, ända in på Fyrklöverns hemsida. Medan vi surfade runt där kom syrran på att vår styvmor länge frågat om det inte är någon servis jag ville samla på, eftersom hon älskar sådant och tycker att det är skönt att ha något sådant att ge bort i julklapp och liknande. Jag har inte någon finare matservis, det är faktiskt det enda som fattas i vårt kök, och nu när jag ändå satt här så hittade jag faktiskt en jag gillade. Syrran ville genast tala om det för styvmor som med all säkerhet skulle bli överlycklig (ja hon är lätt att glädja) :) men jag ville inte dra in mer saker i vårt kök utan att konferera med PC först. Han får redan nya gråa hår för varje kaffemugg eller lattesked jag smyger in, eftersom våra köksskåp bågnar av saker som han anser är mer eller mindre onödiga..

Så, jag knackade PC på axeln och bad honom ta en titt på de serviser som fanns på sidan. Till min glädje och stora förvåning hade vi för en gångs skull samma smak, och beslutet var snabbt fattat. Det var då det slog mig:

WE´RE LOOKING AT CHINA-PATTERNS!!!!

(Det måste sägas på engelska för mesta möjliga effekt..)

Nog för att jag inte drog med honom på en heldag till ett varuhus för att skriva en önskelista. Nog för att jag inte försökte lura honom till en timslång sejour på porslinsavdelningen med en snorkig försäljare, och förolämpade hans intelligens med att försöka muta honom med en så´n där pistol-liknande tingest som registrerar prylarna om man "skjuter på dem".
Vårt avgörande tog max 30 sekunder. Men i alla fall.

Nu väntar jag bara på vad som ska bli nästa steg. Ska jag få en föreläsning om äktenskapets plikter och förväntningar inför bröllopsnatten av min mor? Komplett med vackra ordstäv som "Close your eyes and think of England"? Ska jag få en bok om husmoderns plikter av svärmor? Kommer jag inom ett år att referera till mig själv som "Fru Prince Charming"? Jag utesluter inte någonting längre.

Matservisen är i alla fall jättesnygg och ser ut såhär: