Bröllopsdagen V - natten blir lång

Efter att ha jazzat runt till Winnerbäck så lämnade vi dansgolvet. Jag och Prince Charming minglade runt bland gästerna och pratade. Då och då gjorde jag mitt bästa för att dra med PC bort till presentbordet igen för att öppna fler av paketen.

Musiken spelade, gästerna verkade ha trevligt och stämningen var toppen. Det blev inte så mycket dans, men det hade vi inte räknat med heller. När pappa hämtat sig efter foxtrotten och fått lite mer whiskey i sig så hämtade han mig och vi tog en bugg också. Jag snurrade runt helt galet på dansgolvet med mitt släp och allt, och folk tittade och undrade hur vi lyckades utan att sno in oss i min klänning :) I övrigt så var en av festens minsta, Lovisa, dansgolvets drottning. Speciellt när vi spelade hennes önskelåt "Destiny Calling" så dansade hon vilt, och alla vuxna var engagerade i att få henne att dansa mer. Så de flesta såg rätt roliga ut när de gjorde rörelser för att få lilltjejen att dansa...

Serveringstjejerna började att duka upp för kakbuffén och andra omgången kaffe. Jag smet ut i köket för tredje gången det kvällen för att prata med M och I i köket och höra hur allt gått. De slet och jobbade men verkade ha det hyfsat bra. De var mest oroliga över min klänning och att jag inte skulle smutsa ner den..

Efter 01:00 så gick jag för att tacka serveringspersonalen och upptäckte då att en av dem fattades. När jag frågade var den fjärde tjejen tagit vägen så blev de pionröda i ansiktet och mumlade att hon var ute någonstans... då gick det upp ett ljus för mig. Ett par grabbar bland våra gäster hade nämlingen cirklat som gamar runt baren under kvällen, och INTE på gund av ölen... och nu var en serveringstjej och en av killarna försvunna... Jag började storskratta när jag insåg att tjejerna vred sig som maskar för att deras polare var ute och hånglade med en av bröllopsgästerna och att "chefen" just ertappat dem ;)
Så jag bara skrattade och sa att "Kärlek på jobbet uppmuntrar vi på det här stället" och att de fick hälsa henne och tacka också. De drog en kollektiv suck av lättnad över min reaktion och tackade för kvällen.

Jag fick i mig ett glas vin till och lite champagne. Men jag tror faktiskt att jag var den nyktraste av alla, jag var helt enkelt för slutkörd för att orka festa. Jag gick mest på endorfiner, koffein och ren vilja nu. Efter 00:00 så gick jag över till kaffe och såg på när resten festade. Jag orkade inte...

Kökspersonalen försökte jag skicka hem tre gånger men de vägrade att sluta jobba. Klockan närmade dig 02:00 och jag insåg att ingen skulle orka med någon vickning nu, så jag letade reda på maken och vi beslöt att skippa den. Sen hittade jag pappa och meddelade att all korv, korvbröd och räksallad fick lämnas orörd, ingen skulle orka äta iaf.. Däremot hade köket problem med att få rum med resterna i kylen, så jag lyfte ut brickorna med de överblivna snittarna från tidigare på dagen och satte helt sonika ut dem på bordet där folk satt. Det passade utmärkt, folk plockade i sig av resterna och snart tömdes faten iaf. Jag fick dessutom en chans att smaka på snittarna nu...

Syrran hämtade mig och ihop med maken öppnade vi de sista paketen. Det var en stor resväska. I den låg en liten neccesär med tandborste och tvål, och ett brev som berättade att vi skulle få tillbringa natten på "Hotell Packhuset". Dessutom fanns det en liten rosa handväska med pengar till en middag ute på stan nästa kväll. Det var vår bröllopsresa :)

Efter brudvalsen hade de första gästerna tackat för sig, och mamma skickade med dem ett gäng med kakor hem. Folk försvann efter hand men många var uthålliga och stannade rätt länge. När vi fått reda på vart vi skulle övernatta berättade två av våra gäster att det var samma hotell som de bodde på, så vi fick smidigt skjuts med dem till vårt hotell.

Jag gick ut i köket med varsin champagneflaska till M och I, och vid 02:30 började vi avstyra festen. Vid kvart i 3 åkte de sista gästerna och jag jagade rätt på min make och vallade in honom i D och M:s bil. Sen begav vi oss mot hotellet. D förevisade sitt GPS-system där man kunde välja olika röster som läser vägbeskrivning åt dig. Så akopanjerade av ömsom Yoda och ömsom Darth Vader åkte vi genom natten till hotellet.

Det tog cirka 20 minuter, sen var vi framme. Vi tog vår väska och checkade in på hotellet, och sa godnatt till våra chaufförer. Hotellet var jättefint och låg precis vid havet. de hade till och med en kanon i foajeén :)

Maken låste upp rumsdörren och gick in. Sen vände han sig om och tittade på mig, som stod kvar utanför dörren.
- Varför står du där?
- Tja.. jag visste inte... om du hade tänkt och var för full för att komma ihåg... Hallå, det är vår bröllopsnatt och det är en tröskel här. Ska jag gå in eller ska du hjälpa mig?
Maken skrattade och klev ut igen. Sen blev jag uppkastad i luften och inburen över tröskeln. Lite snurrig i huvudet måste jag ha varit när jag lät en berusad man bära mig genom en liten dörr. Så säkerhetsmedvetet var det iaf inte.

På rummet fanns (förutom en underbar sjöutsikt) vår väska som mamma checkat in tidigare idag, samt en stor picnic-korg. I den fanns mineralvatten, Panodil, champage, choklad, servetter, jordgubbar i en fin korg och ett litet prydnadshjärta i sten.

...

Övriga upplysningar om bröllopsnatten:















Jag hade 25 hårnålar i mitt hår. Jag räknade dem. För det var väl det ni ville veta?