Bröllopsdagen IV - festen

När vi nådde festlokalen förväntade vi oss att det skulle stå ett gäng med gäster ute på trappen och vänta på oss. Så var dock inte fallet. Nä rvi klev ur bilen på parkeringen insåg vi nämligen att det var rätt kallt ute, och blåste kyligt. Folk hade helt enkelt stationerat sig inomhus. Så vi stod och huttrade en stund på parkeringen medan folk upptäckte att vi kom och slutligen masade sig ut för att ta emot oss ;)

Gästerna ställde upp sig på trappan och serveringspersonalen gick runt med champagne och cider. Barnen fick små såpbubble-flaskor som såg ut som champagneflaskor att roa sig med. Jag högg ett glas, men jag har ingen aning om vad det innehöll. Gott var det iaf. När alla ställt upp sig klev mamma fram och hälsade gästerna välkomna och utbringade en skål för brudparet. Sen presenterade hon kvällens toastmaster Tia, och lämnade över ordet till henne. Tia tog över och berättade för gästerna att vi nu skulle ha en timmes mingel innan vi satt oss till bords. Under den tiden fanns det lite plockmat och dryck inne, och gästerna kunde roa sig med att gå tipsprommenad eller skriva i gästboken. Hon berättade också att brudparet skulle öppna presenter under den här timmen, och fortsätta lite senare under kvällen om det behövdes.

Med tanke på hur kallt det blivit var det ingen som ville ta ett enda kort så vi steg in så fort som möjligt och började att jobba vår väg mot salen. Nu vågade folk ÄNTLIGEN komma fram och säga grattis. Jag kramade om Tia och Solisten, och tackade dem för allt jobb. Prince Charming klev iväg för att ta hand om betalningen till chauffören. Det tog ett bra tag att arbeta sig innåt. Både jag och PC gjorde vårt bästa för att mingla runt och hälsa på alla. När folk åkt och åbäkat sig för att komma så ville man ju verkligen lyckas byta ett ord med alla, så att de skulle känna att vi var glada för att de var där, och jag tror faktiskt att vi lyckades. Det blev alltså massor av hej! och kramar och grattis! till höger och vänster. Jag fick många positiva kommentarer om min klänning och min krona var kvällens höjdpunkt bland den yngre församlingen. Ett flertal småtjejers ögon lyste när de fick se kronan, och eftersom den satt nästan lika hårt fast som mitt huvud vågade jag utan problem låta nyfikna tvååringar peta på den. De var lyriska :)

Några av gästerna avvek efter kyrkan av olika orsaker, så mamma och Tia fick snabbt som sjutton fixa till bordsplaceringen. Tia och min syster hade också fullt upp med att rätta alla tipsprommenadlappar som kom in efter hand. Tipsprommenaden hade 15 frågor (5 om mig, 5 om PC och 5 om oss ihop) och var uppsatt längs den grusväg som gick förbi festokalen. Jag hade i all förvirring totalt glömt av denna del av festen, så när en gäst kom fram och frågade mig hur lång jag var skrattade jag bara lite och sa
- "Jag är rätt kort, fast idag är jag ju lite längre!" och visade mina högklackade skor. Han såg förvirrad ut. Två dagar efter insåg jag att han frågat eftersom skiljefrågan på tipsprommenaden var summan av min längd + PCs längd +vår katts svans längd i centimeter.... Jag gissar att jag inte var till så mycket hjälp ;)

Folk tog för sig att plockmaten:
Heta räkrullar (tunnbrödssnurror med en röra på räkor, rödlök, majonäs, chilisås och paprikapulver)
Skinka och honungsmelon
Minikrustader (med mjukost och vindruva)

Musiken spelade inne i salen och stämningen var god. Jag lyckades få i mig några småbitar av plockmaten och jobba mig fram till svärmor med familj för att äntligen få säga hej. Jag upptäckte snart att klockan var mycket och letade reda på min man för att kunna börja med paketöppningen. Presentbordet som igår kändes oförskämt stort och vältilltaget (vi hade ställt dit 2 180cm långa bord bredvid varandra och jag var orolig för att det skulle se ut som om vi var giriga och förväntade oss orimligt mycket presenter) var nu fyllt av paket! Några stod till och med på golvet, så det var tur att vi ställt dit båda borden. Vi öppnade och öppnade och gjorde vårt bästa för att memorera vem som gett oss vad, och lägga tillbaka korten på rätt present. Där var massor av skålar i MINE-serien, kaffekvar och chokladkaffe, andra glasskålar, en bok, en DVD-box med Sällskapsresan-filmerna, en frukostservis, andra glas-salladsskålar, matserviser, knivar, en stor ljuslykta att ställa på golvet, salladsbestick, salt & pepparkvarnar, två skulpturer av kärlekspar - en i glas och en i porslin, presentkort på IKEA, två tavlor som naturmotiv och en kristallkrona, en silverbricka och flera andra saker. Allt var jättefint och det var inte svårt att bli överväldigad!

Så var klockan 19:30 och det var dags att sätta sig till bords, utan att ha hunnit öppna alla paket. Vi fick vänta ett tag på att köket skulle bli färdiga med maten, så det dröjde en extra 20 minuter innan vi fick ta mat, men det gjorde inget eftersom folk vid det här laget var glada att få sitta och dessutom hade festprogrammen att titta i. Tia påkallade uppmärksamhet och berättade lite mer om hur kvällen skulle fortsätta och sedan var det dags för oss att hämta mat. Bufférummet var jättefint och maten såg hemskt god ut, även om de dukat den från fel håll och ställt potatisgratängen sist och salladen först. Jag övervägde några sekunder om jag skulle säga åt dem att flytta om, men bestämde mig sedan för att inte vara en tjatkärring och började ta mat istället.

Bröllops-buffé:
Helstekt fläskfilé i chilisås
Citruskyckling
Tacopaj
Potatisgratäng
Grönsallad
Ruccolasallad
Marinerade färska champinjoner
Marinerade soltorkade tomater
Fetaost
Hjärtbröd
Kex och ost

Efter att ha lassat upp en full tallrik (vilket var snabbt gjort) återvände vi till bordet och hällde upp ett glas vin från karafferna som stod på bordet. Alla åt med god aptit och det gick snabbt och enkelt för alla att få mat (ca 60pers på 2 buffébord var väldigt lagom). Snart var det dags för underhållningen att börja!

Först ut var vår kompis P som fått i uppdrag av Tia att läsa upp en berättelse om hur jag och PC träffades. Berättelsen hade vi själva fått skriva ihop åt henne en vecka tidigare så vi visste ju vad den skulle innehålla, men gästerna hade ju ingen aning. Inte P heller, när han anlände till festen, och fick uppdraget av Tia. Han var så nervös och hade övat hysteriskt i 20 minuter för att kunna läsa det högt. Så han satt igång och det gick jättebra. På sista raden snurrade han in sig i några formuleringar och utbrast högt och klart
- Skit också jag klarade det ju nästan!!! vilket givetvis gjorde det hela ännu roligare. Han fick ändå mycket uppskattning från en del gäster som trodde att han skrivit texten själv.

Sen var det dags för min mamma att hålla tal. Hon hade skrivit ett mycket vackert tal med en dikt och våren i början och gjort talkort av röda hjärtan. Hon berättade om mig när jag var liten, om PC och hur glad hon var över att vi hittat varann. Sen lämnade hon över till min pappa som reste sig och utbringade en skål för oss. Strax därefter höll PCs mamma ett fint tal och passade även på att önska sig några nya barnbarn... ;)
Därefter tog vi om av maten och sedan fortsatte talen. Tia berättade om min och PCs förlovning och frieriet (som vi skrivit om på vår hemsida) och lämnade sedan över till min syster för att nytt tal. Syrran höll ett väldigt roligt tal där hon berättade om vad hon tänkt när jag berättade om att jag träffat PC, vilket var en väldigt rolig historia som jag faktiskt glömt.

Några telegram kom det också in, som Tia läste upp. Förutom några riktiga hälsningar från släktingar och bekanta som inte var med hade det också smugit sig in några skämttelegram som fick mycket uppskattning. P och några av gästerna som aldrig varit på ett bröllop tidigare där det förekommit skämttelegram blev väldigt imponerade av att "Bredbandsbolaget" och "Innevånarna i Östra Småland" hade skickat hälsningar till oss ;)

Alla åt och åt och det var hysteriskt gott. PC satt och pratade med polaren som var med på svensexan och nämnde att det senare skulle komma fram en massa god whiskey, och killarna kommenterade så gott det skulle bli.
- Sen slog det mig: Det här är MIN fest. Det är JAG som handlar och betalat den där whiskeyn! Jag kan plocka fram den när JAG vill!" berättade PC för mig dagen efter bröllopet. Så när PC insåg att han den här dagen faktiskt kunde gå ut i köket och börja äta upp tårtan om han så ville, så tog han med sig polaren och hans bror ut till baren och beställde fram varsin rejäl whiskey, redan innan alla hunnit hämta mat för andra gången. När man för en gångs skull själv styr festen behöver man ju inte vänta :)

Därefter tog vi en 20 minuters paus innan tårtan, och jag passade på att springa runt lite vid borden och prata lite till med folk. Sen kom tårtan fram och jag och PC begav oss ut till bufférummet för att bryta tårtan. Personalen hade lite strul med att hitta cake-toppern så det hann tas en hel del kort på tårtan, men de flesta utan brudparet på. Till slut kommer det lilla brudparet på plats och det stora brudparet ;) tar plats vid bordet för att bryta tårtan. Tårtan som var 4 våningar hög, var inte så lätt att bryta när man är så kort som jag.. Faktum är att det lilla brudparet inte uppskattade vår insats utan la sig ner så fort vi kom i närheten med tårtspaden... Hmm, ska det säga oss något?? Nåja, brudparet restes upp igen och vi fick vår tårtbit. Jag konstaterade att vi nu borde kunna strunta i om tårtbiten stod upp eller ej, eftersom vi nu var gifta, och la den bryskt ner på assietten. Jag vet inte om det var dumdristigt, men vi har klarat 1 månad som gifta nu iaf...

Tårtan var god. En fyra våningars vit sugerpaste-tårta med mörklila marsipanrosor på, med chokladbottten och med mellanlägg av hallonmousse och hallonsylt. Efter de första tuggorna tårta blev jag livrädd. Jag hade ju aldrig smakat sugerpaste innan och jag tyckte att det här smakade precis som marsipan. Eftersom vi hade några nötallergiker bland gästerna hade vi blivit lovade att det endast var rosorna som innehöll nötter och att det övre lagret på tårtan skulle vara både ros och nötfri, så att allergikerna kunde ta från det lagret, villket de gjorde. Så där satt jag nu och undrade när den första gästen skulle trilla ihop framför mina ögon av allergichock. Jag som hade kollat och dubbelkollat, herregud även kollat fyra-fem gånger med konditoriet, skulle jag nu förgifta mina gäster?? Jag tittade på Es tårtfat. Hon hade redan ätit upp hälften av tårtan, likaså S som var den andre allergikern. Vad gör man nu?
Om det VAR nötter i så var det ju redan försent. Om det INTE var något fel så skulle jag skrämma ihjäl dem och förstöra deras kväll. Jag bestämde mig för att hålla tyst och se glad ut. Det fanns inte något jag kunde göra nu iaf. Min mage lugnade ner sig när jag efter en halvtimme insett att både E och S bådde utmärkt. Jag hade oroat mig i onödan. Det smakade helt enkelt så extremt lika... det var stor dramatik i mitt huvud den stunden kan jag lova!

Lite spex återstod. Vår vän T ställde sig upp och höll ett tal som var rätt snällt och inte så pinsamt som det hade kunnat vara ;) Tia berättade om vad vi gjort på möhippan och överlämnade den Cd som jag spelat in den dagen. Jag fick nämligen sjunga in "Änglahund" av Hasse Andersson, min favoritlåt som liten. Jag hade tyvärr fått några *host* glas vin i mig när jag ställdes framför mikrofonen så sångrösten och gehöret satt inte där det skulle. Så när nu låten spelades upp för alla i lokalen så var det skräckblandad förtjusning. Det lät bättre än jag vågat hoppas, men sämre än jag normalt sjunger och rent hemskt på sina håll. Resten av tjejerna var med och körade i refrängerna så där lät det riktigt trevligt och jag behövde inte skämmas ensam. När pinan var över kände jag att jag var tvungen att kommentera det här på något sätt, eftersom det troligen skulle bli väldigt krystat om folk skulle börja applådera eller inte veta hur de skulle kommentera det... Så när musiken tystnad bröt jag genast in och utropade "Stor applåd för kören!" och startade en applåd, och slapp således låtsas att det låtit bra ;)

Men musiken var inte slut där. Min syster och resten av möhippegänget klev upp på scenen och sjöng en omskriven låt på Lotta Engbergs gamla slagdänga "Kan man gifta sig i jeans" som var jätterolig. Sen bröts borden och det var dags för brudvals.

Så musiken började spela och vi svävade ut på golvet till Sandra Dahlbergs "Kärleken återvänder". Det gick riktigt bra och vi fick till två snurrar också. Syrran kommenterade efteråt att det såg ut som vi trälat många kvällar med den där valsen, och blev rätt överraskad när jag avslöjade att vi lagt 20 minuter på den kvällen innan.. Svärmor och diverse andra damer hade fällt några tårar och tyckt att vi var fina och lyckligast av alla var bruden som fick dansa med sin man, villket inte händer ofta! :) Efter dansen var brudgummen lyckligast, eftersom pinan nu var över och övriga danser under kvällen skulle skötas av min far. Jag letade mig fram till pappa och vi tog några varv till Lars Winnerbäcks "Min älskling har ett hjärta av snö", vilket också gick bra när vi fått upp farten.

To be contined...