I huvudet på en brud...

Jag missade att berätta en sak. Vad jag tänkte på under vigselakten.

Var det på om maten skulle räcka tror ni? Kanske om svårigheterna att leva tillsammans och vilka djupa ord som prästen gav oss på vägen? Om hur fint allt var och att vi nu skulle dela livet tillsammans? Om min rumpa såg stor i den här klänningen?

Nej inte ens det.

Jag upptäckte en bit in i vigselakten att Prince Charming darrade. Nu var det nog knappast så att han darrade av rädsla för att behöva tillbringa evigheten med mig, utan för att han var ovan att stå upp så länge och att det var ansträngande och ovant att stå stilla. Men jag blev orolig att han skulle svimma. Och så började jag förbanna mig själv för att jag inte i god tid förberett honom på hur man motverkar svimnings-attacker under en vigsel:
Genom att vift amed tårna, att andas djupt, att byta ben, spänna en kroppsdel i sänder och sedan slappna av i den, genom att ta med en vattenflska att drick ur precis innan så man inte får vätskebrist.

DET stod jag där och tänkte på. Jag vet inte om jag trodde att jag skulle kunna kommunicera det här till honom med hjälp av telepati eller så. Men jag tänkte på det i minst 5 minuter.