Bröllopsdagen II

Under tiden som allt detta spännande händer har Törnrosa (förlåt) dvs. Prince Charming vaknat och druckit kaffe, snitsat till sig i duschen och umgåtts med katten. Marskalken dyker upp vid 13:00-tiden och då beger de sig in till den närbelagda orten för att inhandla spännade saker till bröllopsnatten. Eller rättare sagt, ett pack med nya boxer eftersom Skogsrået muttrat att hon minsann förväntar sig något stiligt. Dessvärre gjorde butikens dåliga ordning att männen av misstag återvände hem med ett storpack y-front... tack gode gud att jag inte behövde uppleva dem på bröllopsnatten! Så kan det gå när man ska handla under tidspress ;)

Därefter drack herrarna kaffe (utan konjak eftersom marskalken skulle köra dem in till stan) och marskalken - som för typ 24 timmar sedan insett (äntligen) att det faktiskt förväntades saker av honom under den här dagen- fick en snabblektion i vad han förväntades göra under själva vigseln. PC (med nyfunna talanger i origami!) fixade med hjälp av en tidning till små figurer och en kyrka så han kunde visa var den rätt nervöse marskalken skulle stå. (När Skogsrået och PC återvände efter några dagar och Skogsrået fick se tidningen/kyrkan påpekade hon att prästen såg ut som en skorpion, vilket PC glatt förkunnade var totalt avsiktligt.) Sen svidade de om och svor eder över diverse knappar och konstigheter som skulle till. Vid 14:15 hade killarna (som det var sagt) begett sig till staden, för att träffa bruden och tärnan vid 15:00. Så blev inte fallet...

PC och marskalken kliver ur bilen framför slottet där vi skulle plåtsas och förväntar sig att träffa på en brud som är lätt stressad över att de kommer 2 minuter sent. Men det finns ingen brud på parkeringen. Och det kommer ingen de närmaste minuterna heller. PC ringer till brudens mobil för att kolla var de är...

*scenbyte*

Det ringer i min telefon, givetvis ligger den i tärnans jacka i baksätet och jag sitter fastspänd med två buketter i händerna! Tärnan lyckas krångla fram mobilen, utan att ta ögonen från vägen, och jag svarar. PC undrar var vi är och jag försöker att låta förtroendeingivande när jag skarvar en del och försäkrar att vi kommer så fort vi kan och att vi är minst 5km närmare än vi egentligen är.. Vi lägger på, tärnan trampar gasen i botten och vi gör vårt bästa för att hinna in i tid... Jag tackar tärnan för att hon är min tärna, för just idag visar det sig att det är extra viktigt att ha en tärna som är bra på bilkörning! Tärnan ler brett, jag tror faktiskt att just bilfärden var den del hon uppskattade mest under hela dagen ;)

När vi svänger in i stan är klockan mirakulöst bara 15:30! Jag letar fram mobilen och ringer upp PC för att försäkra honom att vi endast är 2 minuter bort. Han tror mig inte. Men lyckligtvis så behöver han inte fundera så länge över det för just då kör vi in i allén. Äntligen där!

Vi hälsar på fotografen som väntat där med PC och marskalken i cirka 10 minuter, men vi är faktiskt bara drygt 5 minuter sena. Jag ursäktar mig med att det ändå är rätt traditionsenligt att brudgummen ska behöva vänta på bruden och jag blir ursäktad rätt omgående.
Tärnan springer och hämtar buketterna och corsagerna. Marskalken blir orolig och säger att han inte vet om han har någon ficka att sätta corsagen i, men fotografen visar honom på 10 sekunder hur den ska sitta och han kan pusta ut. Fotografen hjälper PC (som först nu minns att han skulle ha en blomma han också) med sin corsage, det märks att hon gjort det här förrut. Vilken tur för oss, för jag tror inte att vi löst monteringen lika enkelt...

Jag tar ett djupt andetag och slappnar av fullständigt. Det här är första gången på flera dagar (flera veckor nästan) som jag faktiskt är i tid och inte ligger efter med någon jag måste göra! Nu är vi ju här, och har gott om tid att fota, och jag kan _äntligen_ släppa all stress! Jag tror det märktes på oss också, för fotograferingen kändes totalt avslappnad iaf för mig.

Först några bilder ihop med tärna och marskalk vid ett träd, sedan några närbilder där själva. Under tiden åker marskalk och tärna iväg med bilarna för att parkera vår bil (som jag och tärnan åkt in till stan i) vid det hotell där vi ska spendera bröllopsnatten. Men eftersom denna övernattning är en present så får vi inte veta vart vi ska ännu..

Fotografen instuerar mycket och handfast. Hon lägger armarna runt oss, tar i oss och rättar till våra huvuden. Först blir vi minst sagt förvånade över hennes närkontakt, men märker efter några kort att det hade tagit säkert 5 minuter att förklara posen exakt om hon skulle göra det muntligen, och nu slapp vi ju verka korkade. Endast när hon vill att PC ska pussa mig på näsan protesterar jag, för jag tycker att det känns fånigt, och hon är smidig och släpper det med en gång utan att blinka.

Sen kör det upp en stor svart bil från 1930talet. Vi har hyrt in den för att ta oss från fotoplatsen till kyrkan och från kyrkan till festen under dagen. (Ingen av oss är hästmänniskor och jag gillar inte limousiner. Veteranbil från 30-talet däremot har jag alltid velat åka..) Vi tar några kort i och runt bilen och lagom tills vi ska bege oss in på slottets borggård för att ta resten av bilderna dyker tärnan och marskalken upp igen och får följa med oss in. Några foton på vindbryggan, sedan några inne på borggården och slutligen några bilder uppe på värnet med kanonerna. Jag får klättra upp på en kanon i min klänning med släp och allt och fotografen fotar. Det är en hel del turister som går runt vid slottet som tittar förtjust, och det är dessutom ett annat utländskt brudpar som vigt sig inne i slottet, som också går runt och fotas.

Efter 40 minuter är fotografen färdig och skyndar vidare och vi går tillbaka till bilen. Det har varit så skönt att ha den här fotostunden för att få ta det lugnt och stressa av och hinna umgås lite. Sen åker fotografen, tärna och marskalk tar marskalkens bil till kyrkan och jag och PC kliver in i vår stora bil. Vi tar en tur runt stan för att fördriva tiden fram till gästerna ska ha hunnit in i kyrkan. Under tiden hinner vi bli mer och mer nervösa.

Så är klockan 16:50 och vi kör upp framför kyrkan. Tärnan och marskalken väntar i porten och ser lättade ut när vi äntligen dyker upp. Pc hjälper mig ur bilen och vi går sakta in i vapenhuset. Där står prästen och vi hälsar, sen hinner han inte få säga så mycket mer för jag kräver att få smita på toa ;) Jag vägrar gifta mig och förstöra hela vigselakten med att vara nödig ;) Prästen ser lite ställd ut över min begäran, men hämtar sig och visar PC var vi ska gömma oss på vägen ut. SÅ! Då är vi klara. Vi ställer upp oss och instruerar tärna och marskalk en sista gång hur de ska gå och stå. Prästen smiter iväg och klockorna börjar ringa, dörrarna öppnas...Det är nu det gäller!

To be continued...