torsdag, april 05, 2007

Mina vänner och lite till

En stor fördel med det här bröllopet är att man en utsökt anledning att återknyta kontakten med människor som annars har ett lika fullt och trassligt liv som du själv. Är vuxna helt enkelt. Det är inte det att vi inte vill umgås eller prata, vi har bara inte tid eller hjärnkapacitet kvar när räkningarna är betalda för att minnas att ha kul. Det är därför Gud skapade parmiddagar, bingo och bröllop. För att få folk att hitta på konstgjorda möten så att de får en chans att ses...

Först fick vi ringa runt/mejla runt en vända för att kolla vad alla hette. Det är inte alldeles självklart, många har både barn och sambos som vi inte har riktigt koll på. Och i samband med det fick vi också en uppsjö av kortare möten och telefonsamtal där vi fick berätta den glada nyheten för folk. Alla fattade inte så snabbt. När jag skulle berätta för mitt äldsta tjejgäng så satt vi på ett fik några dagar före jul. Vi pratade om att det är så sällan vi ses. Jag flikande in att jag hade tänkt att vi skulle ses igen i april, för jag hade tänkt att ha en liten fest på. Förstulet la jag till att jag tänkte ha en vit klänning men att de fick komma i vad de ville...Det tog ett tag innan det tändes ett liljeholmens, men när det väl blev en låga så kom skiket också :)

Efter att inbjudningarna gått ut satte väntan igång. Visst vi skrev ett osa-datum och det är helt okej att folk tar sin tid på sig att svara, men jag är ju så NYFIKEN!!!

Nu hade vi ändå oändligt väluppfostrade gäster. Av 85 inbjudna hade 75 svarat innan tiden gick uit. Det kom telefonsamtal, personliga samtal, vykort, brev, Powerpointpresentationer (tack svärmor!), Icq-meddelanden och mejl. Tror faktiskt att det kom några "JA" på Teamspeak också. Det enda vi missat är telegram, röksignal, sms och brevduva..

Dagen efter osa satte vi oss i bilen och begav oss ut till skogen för att sätta tänderna i en hel helgs bröllopsförberedelser, så vi har inte varit lediga till att sätta oss och ringa runt. Ytterligare 7 personer meddelade sig dagen efter (telefonen var vidarekopplad) så nu väntade vi bara på 3 personer. Och som vi väntat. Det är nu över en vecka sedan osa gick ut och tre personer har fortfarande inte hört av sig. Vi har sökt dem men inte fått tag på dem. Det mest spännande är att en av dessa personer har en aktiv roll i själva bröllopet, och har ett hedersuppdrag. Var går gränsen för när man får bli en Bridezilla och bita huvudet av någon??? Får jag bli en smula arg?? Bara kasta lite handgarnater??

Ska man behöva anlita Hells Angels för att driva in en bröllopsinbjudan?!


Etiketter: , ,