Jag söker med ljus och lykta efter ett par skor. Nu skulle man ju kunna hävda att det bara är att gå ut i hallen och plocka på sig ett par (det är ju inte så att jag går barfota på stan till vardags) men så enkelt går det inte (då vore ju dessutom den här bloggen slut redan). Nej, som ni kloka läsare redan förstått är det givtevis
brud-skorna det gäller, och de är minsann inte lika lätthittade.
Innan vi går vidare (hahahahaha) med ämnet skor, har ni tänkt på att allt plötsligt blir
brudigt så fort man gifter sig? Helt plötsligt ska man inte ha en normal bukett med blommor utan en
brudbukett, och skillnaden mellan en brudbukett och en precis likadan bukett med t.ex rosor säga vara att en
brudbukett lägger floristen ner mera jobb på. Till skillnad mot de skitbuketter de gör i vanliga fall då eller?
Likaså kommer ingen undan med att ha en vanlig frisyr denna dag. Det spelar ingen roll om du ska ha romantiska lockar eller romantiska spikes i ljusblått, frisören kommer ändå att kalla det för en
brudfrisyr och ta hutlöst betalt, för att inte göra jobbet lika slarvigt som de gör i vanliga fall... Fast de uttrycker det inte så, utan brukar mumla något om påklädning (det vill säga att bruden får byta om på frisörens toalett eller i bästa fall i ett rum bredvid) samt hon, om hon har tur, får ett glas champagne (med vilket utskänkningstillstånd då??).
Likaså blir det
brudmakeup, brudskor, brudmanikyr, brudskål och till och med mannen blir förvandlad till en
brudgum *haha*. Beror det månne på att han är mera i kontakt med sin feminina sida denna dag, eller för att han inte kommer att se lika slarvig ut som i vanlig fall?? ;)
Men åter till mina skor.
95% av alla brudskor är spetsiga klack-skor med en klack som jag omöjligt kan gå på. Jag vet att jag kommer att slå ihjäl mig inom en kvart, alternativt få skoskav och dö. Även om det fick ett fint slut i Tim Burtons
"The corpse bride" så vill jag ha lite liv kvar till bröllopsnatten. Alla Mahnolo eller Jimmy Cho går alltså bort, och det är väl tur för vår redan kvidande budget.
Att rota i garderoben är heller inget alternativ. Gympaskor, flip-flops, röda kängor och liknande går bort. De enda vita skor jag äger är från studenten, och de är inte vackra. De ska föreställa sandaler men liknar mera Foppaskorna.
Det är alltså uteslutet. Jag har till och med rotat i min mors gamla garderob på jakt efter ett par skor av den typen jag vill ha, som blivit över sedan 70-talet, men förgäves. De stod inte att finna. Min mor hade dock inte skorna i fråga på sitt bröllop, utan på syrrans dop. Ni kommer snart att förstå hur de såg ut...
Jag måste alltså köpa nytt, och jag har inga små pretationer. Inga normala önskemål heller visar det sig. Jag vill nämlingen ha någon form av stövlar eller kängor, med en rejäl (men bred) klack och helst i vitt. Nu gissar vi gemensamt hur många sådana som finns på marknaden?
Jag har faktiskt hittat några. Ibland är den porr-relaterade industrin inte så dum, det är nämligen dit man får vända sig om man vill ha något så vulgärt som vita högklackade kängor.
När jag då äntligen hittat ett par skor jag kan tänka mig kommer ett nytt problem upp på horisonten: priset. Jag inser att jag är ett skämt, en brud om inte vill lägga så mycket pengar på sina bröllopsskor. Men det är sant. PC försöker tala förstånd med mig, att man faktiskt FÅR lägga pengar på sitt bröllop, och jag slåss med mitt samvete. Återstår att se vem som vinner, om jag får mina 1000-kronors stövlar eller inte. Annars återstår väl bara att se hur kallt det är på golvet i april, om jag ska bli en barfota-brud...
Etiketter: film, skor, skönhet
