Vad man kan göra en fredag om man inte har något bättre för sig.

Det här är en extremt lång och trist redogörelse över min sista dag som ogift. Den där dagen så alla säger att man ska:
* ta ett långt avslappnande bad
* pyssla om sig själv
* göra manikyr och pedikyr
* mysa lite ihop
* gå och lägga sig tidigt
* bara ta det lugnt och förbereda sig på morgondagen

Ha! säger jag bara. Jag tänker nu ge er den oklippta och ocensurerade versionen av vad en brud gör dagen före sitt bröllop. Om hon har en egen lokal som ska dukas, pyntas, med egen inhyrd personal och lagar maten själv. Sådana saker som låter enkla i december när man är några månder bort och alla lovar att det ska finnas gott om tid och man inte ska lägga pengar på att köpa in saker man kan göra själv ;)

Jag varnar er, den här redogörelsen är INTE vacker eller lättläst. Men den är sann. Håll till godo.

...

Fredag morgon.

Jag lämnade kavaljeren sovandes i stugan och satte av mot festlokalen där jag skulle möta uthyrningstanten och få nycklarna. Av tidigare erfarenheter visste jag att hon var väl nyfiken och pratig (men även trevlig) så jag ville ha henne därifrån innan resten av gänget kom, för då skulle hon aldrig gå hem. Jo pyttsan. När jag kom stod hon och putsade fönster och visade inget som helst tecken på att vilja gå. Det tog nära 45 minuter att få henne nöjd så att hon gick hem och vi kunde få börja jobba, för hon drog ut på rundvandringen så gott hon kunde.... ;)

Först kom pappa och hans sambo G. Vi började att lassa in maten i köket, ställa ut bord och bära in prylar för glatta livet. Hela huset var snart fullpackat av prylar och jag och pappa började att ställa ut borden. Snart kom vår kökschef M och hennes syster I som skulle ta hand om köket åt oss under festen. Jag visade dem runt och vi pratade en del och upplägget och visade hur de skulle hantera larm och diskmaskiner och allt som fanns där. Efter 12 åkte köksdamerna och mamma och hennes sambo R dök upp istället och så började uppackningen av all mat och alla prylar som de hade med sig. Jag sprang runt över allt och försökte styra upp saker och och ting (tur att man hade kartor över dukningen att dela ut). Sen var vi tvugna att ta en fikapaus och kolla på vigselprogrammen och festprogrammen jag hade med. Vi drack kaffe och satt runt buffébordet och åt mackor, och det behövdes i det läget för jag var jättehungrig.

Syrran skulle ha kommit under eftermiddagen, men givetvis hade stackarn åkt på en magsjuka under natten och var gjorde klokt i att stanna hemma och kurera sig. Vi pratade en stund på mobilen och hon lät mycket trött men hoppades att det skulle kännas bra imorgon.

Sen blev jag utkörd. Från hela huset. Jag fick inte vara kvar därinne, för de skulle testa något hemligt och då fick jag inte vara inom varken hör eller synhåll. Så jag fick vackert ta min mobil och gå ut på landsvägen och ringa PC för att fördriva tiden. Han hade iaf vaknat till liv nu och jag meddelade att någon skulle hämta upp honom strax eftersom jag själv inte hade tid att åka någonstans. Tiden gick och det fanns mycket kvar att göra. Men solen sken och det var rätt skönt att få en kvart för mig själv (dock i telefon) ute i vårsolen. Till slut blev jag inkallad igen och kunde fortsätta.

...


När vi hade monterat buffébord, presentbord, satt ut alla bord och stolar och lagt på alla dukar vi lånat ihop åkte pappa och G för att hämta alla blommor och träd och för att handla det sista av specialmaten. Jag skickade iväg R för att hämta Prince Charming som vid det här laget hade fått sova sin skönhetssömn ett bra tag till och hunnit dricka ett par koppar kaffe. Jag skickade med en inköpslista och mitt plastkort och sa att de skulle svänga förbi systembolaget och hämta ut all sprit vi beställt. Efter mycket om och men hade vi kommit fram till att en tysklandsresa vore för omständigt och att vi helt enkelt inte hann, så vårt bröllop bestod av 100% bolagssprit. Inte ofta hört om i skogarna ;)

Nu var bara mamma och jag kvar och vi satte igång att duka. Jag drog på cd:n med vår mingelmusik och lämnade henne att vika servetter och placeringskort och gick själv ut i köket för att fortsätta med maten. Det var inte lätt för köket saknade rätt mycket övrigt att önska när det gällde att laga mat till 60 personer... Som stora bunkar och skärbrädor, för att inte tala om plats på bänkarna..Men jag fick ihop stora tiolitersgrytor med marinerade champinjoner, marinerade soltorkade tomater och senare fick jag göra en gryt-rokad för att få plats att marinera kycklingfilé. Det tog sin lilla tid, flera timmar faktiskt. Jag serverade mamma en kopp kaffe till servettvikningen och hörde henne vissla till Elvis-låten som ljöd i högtalarna.

...

Efter några timmar dök de andra upp igen. Först pappa och G som satte igång med att bära in alla blommor, och jag fick dirigera björkar och buskar hit och dit. Sen dök PC och R upp och bar och kånkade så gott de kunde. Jag hade glömt att tala om för R hur mycket de faktiskt skulle hämta från bolaget, så han hade inte riktigt tömt bilen innan han åkte, och blev en aning blek när han såg allt som skulle med. 12 bag-in-box med vin, 10 flaskor champagne och 10 flak öl och allt skulle in i bilen... Naturligtvis hade bolaget inte tagit fram grejerna trots att jag beställt det för över en vecka sedan, så det tog sin lilla tid inne på bolaget att få fram grejerna, inte minst med all annan fredagskommers som föregick där. Lyckligtvis fick de låna en kärra att dra ut allt på, och med lite pyssel fick de in allt i bilen. Jag tror inte att någon av oss hade sett så mycket sprit på en gång innan...iaf inte utanför själva bolaget.. Tur att ingen svimmade ;)

Jag vinkade in dem och visade var baren skulle byggas (jo vi skulle bygga en sådan också..) och sprang tillbaka till köket. Men tiden hade gått och vi var tvugna att ta en fika till, för klockan var nära 17:00. Min tänkta manikyr slög bort i fjärran, hånskrattandes, och jag bad en tyst bön att det skulle finnas några naglar kvar alls att rädda framåt natten...

...

Så, sista rycket. R, pappa och PC blåste ballonger och satte upp girlanger som mamma satte igång att vika. (PC tittade klentroget på mig när jag sa att vi skulle göra girlangerna från grunden. Men det var sant. Vita girlanger är nämligen extremt dyra och utbudet är inte så stort, så det bästa som fanns att göra var att köpa kräppapper och vika själv... Och ja, jag vet att PC älskar mig.) PC visade pappa hur man sköter vår filmkamera, kopplade in stereon så jag äntligen kunde släppa oron över att anläggningen inte skulle fungera. Jag återgick till köket och fick efter 19 sällskap av PC som hjälpte mig att hacka lök och göra en räkröra till förrätten och att putsa 17 fläskfiléer. (Jag hade träningsvärk i varenda led i händerna på bröllopsdagen!) Det tog tid. Jag började undra om vi skulle komma hem alls den här dagen...

Efter 21:00 började jag bli manisk och myycket stressad. Jag hade jobbat som en gnu sedan 10:00 och ångrade bittert att jag inte sett till att vi börjat redan 07:00. Men det var fortfarande saker att göra: det fattades glas på bordet, baren skulle byggas och fyllas med glas, servetter och annat. Det stod kartonger, påsar och annat skräp och packmaterial i hela bufférummet så det knappt gick att gå. Jag röjde runt bäst jag kunde där så vi kom åt att fixa ihop buffébordet och äntlifgen kunde få det färdigt. Jag sparkade av mig skorna som nu gav mig rejält med skoskav (hur det nu kom sig eftersom det var mina vardagsskor av jogging-modell) och marcherade ut i festsalen. I ilfart började vi pynta borden med murgröna från tvättkorgen, stora gröna blad och grenar. Jag orkade inte ens göra det noga längre utan bara vräkte på, och när jag såg pappa och R som stod och tittade lätt oroligt på oss så gav jag order om att de skulle hjälpa till de också. Pappa skrattade gott och sa att han aldrig trott att han skulle bli betrodd med blommor, för G hade aldrig låtit honom göra det en annan dag. Men nu var det inte dag längre, utan kvällen före bröllopet och vi hade alihop flera dygns jobb i kroppen...

Mamma och R vinkade hej då och jag for runt och la fram allt jag hade missat (jodå det var en hel del). Som att ta ut pengar till personalen, som att skriva något i gästboken och tusen andra saker. Då slog klockan 22:30 och jag och PC inser att brudvalsen fortfarande inte är övad på. Jag har tjatat om denna förbannade brudvals i tre månader men PC har skjutit på den hela tiden. Och det kom alltid saker emellan... Vi övervägde att öva en stund i lokalen, men insåg att vi inte skulle få ro där och beslöt att åka hem istället MED skivan med brudvalsen på. Ännu en sak att råka glömma hemma på själva bröllopsdagen, men det kunde inte hjälpas..

Vid 22:45 använde jag milt våld för att få pappa och G ut genom dörren, och mig själv också. Jag skriver en beklagande lapp till kökspersonalen att inte allting är klart, men att de kan strunta i resten som de inte hinner med. Sen låser vi, äntligen, och sätter oss i bilen.

...

Vi åker genom det mörka kvällslandskapet. Det slår mig att det är imorgon vi gifter oss. Jag har inte hunnit tänka en så ofokuserad tanke på hela dagen. Jag bryter ihop en stund av trötthet och lycka, som först nu får tid att bubbla upp och nå ytan. Sen är det bara att samla ihop sig och försöka skrapa fram den där strålande bruden som ska vara så extra vacker nästa dag och förefalla totalt utvilad... ;)

Vi stannar på Statoil och köper varsin hamburgare. Vi var inte de enda som var hungriga efter att ha jobbat 12 timmar på bara mackor i magen visar det sig, för min pappa står framför oss i kön och köper grillkorv. PC säger några dagar senare att hamburgarna på Statoil var bland det äckligaste han ätit, men just då var jag väldigt nöjd med att äntligen få sätt ner rumpan inne på Statoils lilla äthörna med en hamburgare och en pucko och ha en sista dejt som ogift. Vi tittade på varandra och skålade med hamburgarna och var glada att det nu "bara" var bröllopsdagen kvar.

Väl hemma packade vi väskorna som skulle med till bröllopsnatten och sparkade undan mattorna och dansade brudvalsen tre gånger. Eller stapplade, speciellt graciösa var vi inte, men ingen av oss orkade bry sig längre. Det fick bli "Bonn-vals" bara det blev något alls. Och att överge dansen alls bara för att vi skjutit på övningen långt över dumhetens gräns var inget jag ställde upp på. Klockan 00:00 slänger jag mig i duschen och räddar sedan mina naglar med förbluffande resultat. Jag hade inte knäckt någon alls under dagen, mot alla odds. Jag somnar med naglarna spretandes ovanpå täcket och med ett mycket trött "godnatt" till PC.

Så går klockan över tolv, och det är vår bröllopsdag...

To be continued...

Drömmar av silver...

drömmar av guld... ja tänk om man kunde få betalt i guld per idiotisk dröm man haft. Då skulle vi snart ha råd med vårt live-band till festen.

Det började för några veckor sedan med att PC berättade att han drömt sin första "bröllopsdröm". Det hade varit en månad/en vecka/ mycket nära bröllopet, och vi hade inte planerat någonting, så allt var hysteriskt stressigt.

I förrgår drömde jag att de pengar vi räknat med till bröllopet hade sjunkit och visade sig vara mindre än hälften. Där stod vi med massa utgifter och kunde inte betala. Jag tittade över budgeten igen så fort jag vaknade...

I natt kom den tredje. Det ringde en gubbe och sa att hans fru gett oss fel info om hyrpriset för lokalen. Enligt gubben (som var typ 300 år) hade frun gett fjolårets priser och vi skulle nu få betala tre gånger så mycket. HU.

I verkligheten är det ett år kvar och alla de stora sakerna är klara. Våra finanser har visserligen fått en törn, men beräknas återhämta sig. Lokalen var så billig att vi skulle klara även en sådan idiotisk prishöjning. Så jag är lugn.

Om jag ändå ska drömma, kan jag inte få drömma om hur vi ska lösa bordsplaceringen??

Hur många får plats runt ett stekbord?

Jag undrar hur många brudpar som vid någon punkt i planeringen suckat fram den gamla klyshan:
- "Men vi har ju ingen lokaaal..."
Finns det verkligen inget sätt att lindra deras lidande? Någon vettig nationell sammanställning av presumtiva lokaler? Fast då skulle väl skattmasen hitta dem och de svarta överkomliga priserna skulle bli vita och dubbelt så dyra.
Med tanke på att alla fester ändå lär sluta i köket, så kanske det är matbespisningen man borde satsa på att hyra..

Planeringen har egentligen gått oerhört fort, och det är fortfarande 12 månader kvar till den stora dagen. Inatt bestämde vi oss för att sluta mjäka över vilken festlokal vi skulle välja. Beslutet fanns ju redan på papperet, så varför inte bara ta det?

Jag har dammsugit internet för att hitta presumtiva festlokaler i den stad (med omnejd) där bröllopet ska stå. De mörka skogarna håller flera festlokaler än man kan tro, det är bara ett h-e att hitta dem. Ägarna verkar inte vara så intresserade av att göra reklam för dem. Jag undrar hur många brudpar som ringer varje år, och letar efter en lokal? De mest populära ställena måste ju ha en bokning varje lördag under sommaren, eftersom det troligen också ska in en del 30-årsfester och sådant..


Kan vi vara här kanske?

Åtminstone 10 lokaler har förkastats för att de är för små. Vi blir minst 70 pers och de flesta lokaler tar bara 5o. Där försvann alla klubblokaler all världens väg. Nåja, diplom från Gothia Cup är ändå inte så romantiskt..

En lokal har sorterats bort på grund av sin brist på porslin. "Hur sjutton kan man ha en lokal utan porslin!?" tänkte jag, i flera veckor faktiskt. Sen insåg jag att det troligen finns andra anledningar att äga en lokal, förrutom då att hyra ut den till brudpar. Vad de gör i en Hantverkarlokal vet jag inte, men troligen något mer avancerat än smörknivar. För att tillverka sådana krävs inte så mycket mera utrymme och logistik än en vedbod.

Fem lokaler har sorterats bort för att jag helt enkelt inte vet något om dem. Jag hittar deras namn på nätet, men inte ett ord om själva lokalen. Lokal-teasers!

Några lokaler har fallit bort därför att man inte får ta med egen mat dit, eller tvingas köpa mat från en bestämd firma. Eftersom vi vill bestämma det själva och inte betala 800kr/kuvertet så kan de behålla sina lokaler. Snikna människor! (Ja, jag ser ironin.)

Den populäraste lokalen i hela stan, som tydligen ska vara riktigt fin, föll på sin branta trappa. Eller rättare sagt, lokalen föll på att vi inte vill att någon av våra gäster ska falla i trappan.
17 barn x 2 föräldrar som föröker vakta dem = 34 oroliga vuxna som kommer att lämna bordet och vakta trappan = ett tomt festbord. Abab-vakt är inte aktuellt.

De sista tre lokalerna låg ganska jämnt på upploppet, men vinnaren hade ändå det bästa paketet (ett fullt utrustat kök, porslin, inga grannar som kräver tyst efter 01:00 och tillräcklig yta) utöver det bästa priset. I slutänden är det ändå pengarna som får avgöra, och att komma 1200kr under det budgeterade priset när man planerar bröllop är inte att förkasta. Det blir många skor, som PC skulle uttrycka det.